När Staffan nådde milstolpen 1000 genomförda träningspass blev han så glad att han delade ut medaljer till ledare som hjälpt honom nå sitt mål.
Självklart blev vi nyfikna på Staffans drivkraft och ville veta mer.
Läs intervjun nedan där Staffan beskriver hur han lyckats få till sin träningsrutin och hur han ger syre till motivationen.
Tack Staffan för att du delar med dig och den största medaljen går till dig.
En bit efter 40 levde jag ett alldeles för stillasittande liv, och reste mycket. Få saker sliter så mycket på kroppen som att resa, särskilt om det samtidigt sabbar dygnsrytmen. Jag insåg att en ändring av livsstil behövdes
Jag blev medlem 2011, så det borde bli 13, på väg till 14 år då. Jag vet att motivationen och belöningen kommer då träningen blivit till en rutin, dvs. då det blivit en del av det vardagliga schemat. Det är också då ‘belöningarna’ till följd av regelbunden träning känns i kroppen. Att återkomma från ett uppehåll kan ofta var något plågsamt, men belöningarna i form av välbefinnande kommer snart åter.
Egentligen var det ganska odramatiskt. Jag brukar snarare fundera på hur jag sett ut och mått om jag inte fått till den här vanan.
Målet om 1000 pass hittade jag på häromåret, eftersom jag tidigare sparat ner träningsstatistik från den gamla och nuvarande F&S-appen, och snubblade över den statistiken. Annars siktar jag på 100 pass om året, dvs, i praktiken 3 pass i veckan.
Skivstång intervall är de pass jag fastnat för, troligtvis därför att det utmanar hela kroppen, och dessutom ger cardiovaskulär träning. Allteftersom jag blir stelare, uppskattar jag faktiskt stretchningen alltmer i de passen.
Jag tror att de flesta som kommer till den sitsen, instämmer i att en regelbunden träning är mycket positivt, både mentalt och fysiskt. Konsten är just att få det till en vana.
Alla de sex tränare som fick medalj har dragit ett tungt lass i att ‘knuffa gubbe’ genom åren. Några var med från början, och har därmed lämnat ett stort bidrag till en stor grupp människor. Och gissa hur många pass de deltagit i och hållit under den tiden! De är verkliga ‘frequent flyers’!
Enkelheten, både i att det rent fysiskt är nära att komma till lokalen, okrångligt, men också i betydelsen att det inte är så ängsligt. Jag hör om andra gym, där ängsliga yngre ser hela vistelsen som en cat-walk, och allt det där. Hua!
Jag köpte faktiskt ett årskort på en av Sverige största gym-kedjor, en gång, och räknade senare ut att mina besök där kostat mig 2000kr/gång. Det var en viktig lärdom.
Att sträcka ut så att jag får tillbaka höger häl i golvet då jag sitter i Sumo-ställning 😉, Nä skämt åsido,
Att bibehålla någon form av regelbunden träning, även allteftersom åldern gör sig påmind.
Var snäll mot dig själv! Ge dig själv en lång startsträcka att bygge upp en grundkondition. Ta mindre vikter och motstånd än du tror, särskilt inledningsvis. Det är viktigare att komma iväg regelbundet och få igång vanan än att visa upp för någon annan att du tar tunga vikter. Belöningen ligger i den långsiktiga vanan.
Först tenderar du att räkna pass per vecka. Sedan pass per månad. Men först då du räknar genomförda pass per år, har du kommit in i den rätta lunken.
Floskeln säger: ‘bäst är den träning som blir av’. Det stämmer!