Träning har alltid varit en stor del av Nazanin Vaseghpanahs liv. Redan som liten spelades det fotboll och vinnarskallen har alltid funnits där. Något som gjorde henne till en av Sveriges bästa spelare inom fler sporter än en. Hon är van att satsa allt, i både med- och motgång, och vet också också hur livet förändras när idrottssatsning på elitnivå en dag tar slut.
– När jag avslutade min karriär ville jag först bara bort från all träning. Det tog mig ett tag innan jag hittade tillbaka. Men till slut längtade jag tillbaka till det som varit mitt sammanhang under hela mitt liv. Jag saknade kickarna, känslan efter ett hårt träningspass och blev medveten om att träning verkligen är som terapi för mig.
"Jag tänkte mest på att lira boll"
Nazanin har en framgångsrik karriär i bagaget. Förutom stora framgångar inom fotbollen och flera SM-guld i futsal har hon vunnit Diamantbollen och “Årets futsal-spelare”. Hon har även jobbat som chefstränare för AIK:s damlag. Gymmet var dock inte något som hon längtade till när hon satsade på fotbollen i sin ungdom.
– Det vore bra om fler unga förstod vikten av att bygga sig jämnstark för att utvecklas och leverera ännu bättre i sin sport. Det gjorde inte jag, jag tänkte mest bara på att lira boll. Jag tänker att det är mycket upp till föreningarna att få styrketräningen att kännas viktig och rolig, så att det inte känns som ett nödvändigt ont.
Mer individanpassad träning
Idag jobbar Nazanin som socialpedagog och hoppas att träning inom lagidrotter ska bli mer individanpassade när det kommer till styrketräning.
– Alla är olika och behöver motiveras på olika sätt – både inom och utanför idrotten. Det gäller att se till individens behov, även när man är ett lag. Det är en av sakerna som jag gillar bäst med gymmet idag, att jag är där för mig och tränar när och hur jag vill.