Krönika i Friskispressen nummer 1, 2020.
Jag mötte Friskis första gången när jag som 18-åring klev in på jympagolvet på Friskis&Svettis i Åkersberga. Musiken, pulsen och energin från passen satt kvar långt efter att träningen var slut. Jag var fast direkt. På något sätt blev det naturligt att jag började engagera mig mer i föreningen efter det.
Då hade jag precis lagt av med fotbollen som hade varit mitt liv fram till dess. Genom Friskis fick jag chansen att ingå i ett nytt sammanhang och lära känna en massa nya människor. Först som värd och senare som både ledare och utbildare inom träningen. Det var guld värt lika mycket då som nu.
Idag, många år senare, blir jag fortfarande lika glad och stolt varje gång jag ser hur våra frivilliga krafter möts och hjälps åt för att skapa en inkluderande idrottsförening där alla är välkomna – både som medlemmar och som funktionärer.
Det känns fantastiskt att Friskis kan erbjuda ett sammanhang för människor oavsett skedde i livet. Kanske är du van att sitta i styrelse eller vill träffa andra med samma passion för dans eller styrketräning som du. Det finns massvis av olika roller inom Friskis där du både får bidra med kunskap och lära dig mer. Precis lika mycket som du fyller på andra får du också chans att tanka dig själv. Under vissa perioder har du mer tid och energi och ibland mindre och då finns det utrymme för engagemanget att växla.
Kanske är den där känslan av sammanhang ännu viktigare idag än tidigare. På Friskis&Svettis vill vi skapa en plats där du kan få vara precis den du är. Ibland kan du behöva en paus från vardagsstöket och då är träningen perfekt.
För mig handlar träningen om att ge mig själv marginaler. För att orka köra på, ha tålamod och lugn. Min rutin är att cykla så ofta jag bara kan, det har blivit min ventil i vardagen. Jag leder också fortfarande pass. När jag möter alla medlemmar, hejar och drar på musiken. Känner pulsen och energin. Då spelar det ingen roll hur trött jag har varit innan.
Susanne Jidesten, generalsekreterare Friskis&Svettis